Tomheten är påtaglig även om jag har fullt upp att göra med flyttlådor och att packa och organisera. Jag får ledsenattacker någon gång per dag. Jag får känslan av att hon står bakom mig som hon alltid brukade göra. Jag ser henne liggandes på soffan i ögonvrån och sen när jag tittar så ligger hon inte där... Det är ingen att hjälpa ner för trappan från sovloftet på morgonen, ingen att släppa ut och ge mat... Ingen som vill ha den yttersta skivan på gurkan och matresterna... Saknaden är stor men i det ledsna så försöker jag se det fina vi hade och spara det i mitt hjärta där det alltid kommer att finnas kvar.
Jag behövde nog skriva ner de här tankarna och få ur dem ur systemet...
Bilder på Joody min vän...
Sovandes på soffan
Cute!
Dagliga rullningen
Tassavtryck på mitt hjärta likaså...
Söt <3
Nu ikväll i mörkret tog jag bilen ner till Marksmans hage med en morot i fickan och ropade på honom och han kom gallopperandes och bockandes! Jag sprang baklänges i en liten båge och han galoppade fram till mig och kråmade sig och stannade tvärt framför mina fötter! Det kallar jag Dream catch!!! Han fick moroten och bli kliad en stund! LOVE! Det var dagens höjdpunkt!
Härligt med Marksmans framfart: )
SvaraRaderaSorg och saknad tar tid och är ansträngande, men det är lika bra att klara av det, så att man inte får det fast i kroppen. Så gråt du tills det känns bra. OCh Jody är ju med dig, allra minst i dina tankar.
Tänker och känner med dig. Det är så svårt men det är som U skriver, gråt och få ut det ur kroppen. Det tar tid men till slut så kan man tänka på dem utan att det hugger i hjärtat. Kram
SvaraRadera