Idag tog jag ut Marksman på en månskenstur i det vita landskapet som verkligen gör stor skillnad för ljuset. Jag tänkte att han kunde nog vara lite stel men icke! Han gillade verkligen underlaget med vinterväglag så det var väldigt bra tryck i gamle man! Jag blev så glad och han var en dröm att rida. Balansen satt där och han var så lagom avvägd i sin framåtbjudning så det var en sån ridtur då allting bara känns toppen. Sparas i minnet! Han känner in min sits hela tiden och minsta lilla jag underlättar så förändras han till det bättre, inte sällan i skritt på lång tygel. Vi hittade en liten detalj idag där jag fick upp min hållning på vänster sida med lite tänk som när jag gör sluta eller skänkelvikning åt vänster. Marksman svarade direkt och höjde vänster bog vilket är lite av hans svaga punkt. Han kändes mer rakriktad. Åh vad jag är tacksam för min Marksman!
Vinterlandskapet.
Jag är ganska lat som fotograf så trådarna kom med i förgrunden...