lördag 4 december 2010

Premiärtur

Igår kväll så satt jag upp på Marksman och red på honom för första gången sen han skadade sig i Juli. 
Först fixade jag i tåbrodd så han har fyra broddar i varje hov nu, jag var väldigt tacksam över de bomullstussar min hovslagare hade pillat i hålen när hon skodde, fungerade utmärkt, hålen och gängerna var jättefina. Det ska jag använda i fortsättningen.
Sen red jag ut i ca 15 min, var helt underbart att rida min häst igen, bara känslan att jag tänkte en sak och han förstog det är ju något som är så stort men som jag kanske tog förgivet med honom det sista. Men eftersom jag ridit Aramis en del så har jag fått lite perspektiv och det är klart att det finns ett annan samspelt med hästen som jag haft så länge.
Marksman kändes så gigantiskt stor jämförelsevis med Aramis, jättelång hals och så bred och stor! Lite rorligt, heller inget jag tänkt på tidigare, även om jag alltid upplevt Marksman som mycket häst att rida men inte på detta viset efter ett uppehåll.

Det kändes som Marksman var väldigt förnöjd med att vi var ute och skrittade och han bara tuffade på, han kändes ren i steget också se det är ju kul. Nu ska jag rida igång honom, men lugnt och försiktigt!

5 kommentarer:

  1. Så roligt för dig och antagligen honom också. Håller allt jag har för att ni ska komma igång ordenligt igen.
    Förstår känslan du beskriver om att förstå varandra så väl..inget som kommer så fort kanske. Undrar också om inte den första"level" hästen blir något alldeles särskilt..

    SvaraRadera
  2. Ja det är något speciellt med att känna varann så väl.
    Jag tror också att den första Level hästen blir något speciellt, man har liksom stött och blött så mycket tillsammans. Men förhoppningsvis tar det inte lika lång tid med nästa häst... ;)

    Hoppas din gosse blir bra snart med!

    SvaraRadera
  3. Grattis - håller oockså tummarna för er!

    SvaraRadera
  4. Riktigt roligt att höra att ni är i startgroparna, även jag håller tummarna för er!! // Maria

    SvaraRadera
  5. Tack för alla tummar och omtanke! Det behövs, jag hoppas att han kan hålla till vanlig motionsridning!

    SvaraRadera