Men shettisen är lite svår att "fånga" i hagen. Har kännts lite som hon inte riktigt har förstått vitsen med det hela, hon verkar inte så rädd, men kan stressa upp sig så klart. Jag har dock tagit in henne lös eftersom hon följer sin Nordsvenska vän bra men hennes mod och nyfikenhet till omgivningen har gjort att jag funderat lite på hur länge det går...
Så i tisdags bestämde jag mig för att hon skulle gå in med grimma på sig, It never takes longer then two days!? jag tog in hennes hagkompis som kommer direkt fram till grinden, sen lämnade jag kvar henne helt sonika, tänkte på det Pat säger på någon Horsebehavior DVD att man fångar de hästar som kommer fram. Eftersom vi har hästar i flera hagar så varje gång jag gick förbi så stannade jag till och hon kom fram och åt lite godis hos mig. Men var inte okej att ta på grimman så jag gick igen och tog in några andra hästar. Kändes lite känslokallt men jag tänkte, give it a try!
Så när alla andra hästarna var inne så kom hon fram till mig och det var bara att ta på grimman :O
Så i onsdags tänkte jag att det skulle bli spännande att se vad hon lärt sig om hon lärt sig något, det var spöregn. När jag gick in i hagen stog de båda två och väntade och hon hade inte en tanke på att gå någon annan stanns så jag gav henne lite godis och sen tog jag på grimman. Oj tänkte jag...
Så igår och idag har det varit samma veva, hon har dykt in i grimman och bara frågat var godiset är, sen när hon fått det och på sig grimman ser hon så nöjd ut. Lite mäktigt faktiskt!
Hennes matte var med igår också och hon tyckte det var lite fachinerande, får se hur det utvecklar sig?! Hon är en mycket intressant häst i liten kostym.
En lite dålig bild men här är dem.
För inte så länge sedan hade jag en welsh-shettis. Goggo, kallade vi honom. Han fick jag för att han inte ville bli fångad. Han bodde nog här i tio år. Det gick bara att fånga honom när han ville själv.
SvaraRaderaEn gång höll jag på i fyra timmar i sträck i hagen. En annan gång stannade han på betet uppe i skogen i tre veckor ensam.
Varje kväll efter jobbet åkte jag till betet med en grimma och en hink betfor. Han åt betforen men lät mig inte sätta på grimman förrens efter tre veckor.
Goggo hade en lång historia bakom sig med väldigt mycket våld. Han var inte bara svår att fånga, han var utbrytarkung också. Det fick en del människor han mötte i sitt liv att tappa tålamodet.
Men Goggo rymde aldrig från mig. Inte ens när han kom lös på grund av oaktsamhet. När han väl var fångad kunde man ta av grimman och han följde lös efter.
Alltid gick han lös in från hemmahagen till stallet. Sista åren såg han inte och missade dörren och gick in i väggen. Fast man fick fånga honom, då när han inte såg längre och leda honom.
Jag blev aldrig klok på Goggo, trots att han kom in i mitt liv efter Parelli.
Så det är härligt att läsa att du lyckats med den lilla shettisen:)
Vilken spännande berättelse med mycket hjärta bakom från din sida!
SvaraRaderaJag är inte säker på att jag har lyckats, men det har förbättrats. Jag vet inget om att den här shettisen blivit dåligt behandlad, men jag tror att hon aldrig förstått vad vitsen med det hela är, eftersom hon vet att hon kan slippa, tror det blivit en lek för henne ;) Sen tror jag också att folk låter dessa små vara lite mer, att "ja-ja, hon får väl gå lös in" Vilket jag inte tror är samma uppfattning som med en stor häst, lite småhunds syndrom. Men jag vet inte om jag bara har fördomar?!