Såg filmen "Såsom i himmelen" igen nu ikväll och det är verkligen en sorglig men fin film han har skapat Kay Pollack. Gabriellas sång är verkligen fin, lånade ett klipp från Youtube. (Jag heter Gabriella som andranamn).
Uj uj så sorgligt och Norrländskt melankoliskt det blev nu då... Jag och Marksman hade dock ett magiskt moment nu ikväll. Han ville verkligen göra något när jag tagit in dem idag. Eftersom jag varit brakförkyld i en vecka så har han fått vila den tiden och han är något laddad och motiverad. Jag tog på honom repgrimman och 22´ linan och han har nog aldrig sett så lycklig ut över det som idag. Vi lekte i mörkret under lampan och utanför lampans sken på uppfarten där det är skottat. Jag såg hur mycket vi kunde göra utan att jag rörde mig så mycket för nu vill jag bli frisk och har bestämt mig för att inte rida och fara omkring innan jag är frisk.
Marksman var sitt allra bästa LB Extrovert exuberant som det så fint heter på Parelliska. Han bjussade på fina sideways från och emot, öppna och fina galoppsprång för att sen när repet tog slut och snövallen kom, sakta av till trav och stretcha på en volt runt mig där jag stog still. Tänka sig att ju mindre jag gjorde desto mer bjöd han på... Det har jag väl bara hört tusen gånger men känns som största lärdommen idag.
Känsla !
SvaraRadera