Ner och upp...

Det är inte bara bloggen som legat nere, jag har också varit nere men kulmen var nu den sista veckan. Jag skulle kunna skriva om hur orättvist behandlad jag är och hur arg, frustrerad, kränkt, ledsen och sårad jag är av det i min tillvaro som jag kämpat så med mig själv för att stå ut alla år och lagt band på mig själv som varit rent nedbrytande... Försökt lära mig av det som kommit i min väg... osv...
Nu har jag iaf ett absolut slutdatum och det är det bästa av allt!!!

Men det finns väl de som säger att det blir värre innan det blir bättre, tror det är vad jag gått igenom de sista dagarna, men nu känns det som att det kommer en ny bris under mina vingar och från och med nu ska jag försöka bibehålla min inställning och hunger efter vad framtiden ger även om den inte är utstakad utan just nu ganska öppen, med flera allternativ, vilket känns bra.
Just nu väntar jag på några besked som jag för hoppningsvis får nästa vecka som rör min yrkesframtid.

Det häftigaste är när jag kommit på mig själv med att se och beakta de små grejerna i tillvaron som tex den magnifika stjärnhimmel som visat sig igår och idag när jag gick hem från stallet, jag älskar att bo på landet där mörkrets kontrast höjer hela upplevelsen och lägg därtill tystnaden, jag har inte tagit mig tid att lyssna på tystnaden nu det sista men nu kommer det tillbaka till mig och jag gillar det!

En sak som är värd att stanna upp och se är när jag blir mött av den här synen i stalldörren och ett gott "höhöhöhöh" <3

Eftersom jag kännt som jag gjort så har grabbarna inte blivit motionerade på en vecka heller eftersom jag inte kännt att jag har varit i form för det alls, tråkigt men jag har lärt mig att det bästa jag kan göra är att tillåta mig att lägga ner verksamheten, för då förstör jag inget och oftast så kommer drivkraften och inspirationen tillbaka snabbare om jag gör det.

Timotej och marksman efter att jag lekt med henne i onsdags och Marksman fick rulla sig i manegen under tiden, när jag sen ställde dem på gången för att borsta dem och fixa lite så tyckte jag de såg ut som Timon och Pumba i Lejonkungen, när man vet deras mentalitet så blir det uppenbart också ;) hihi

Idag hade jag LYX lördag, ingen box att mocka och inget ansvar för intagning eller fodring, så jag red båda grabbarna. Aramis var kanonfin, lugn, mjuk och underbar, han var fram till bettet på ett så avslappnat vis och en liten påminnelse ibland och han hittade eden perfekta böjningen och viktfördelningen! Jag paddade om sadeln och jag tror det gjorde verkan också för jag hade lättare att komma i balans vilket den gode herren kräver för att gå bra!
Aramis har ju blivit riden av sin matte lite i veckan iaf men Marksman har ju stått helt och det märktes eftersom han stelnat till riktigt men jag tror underlaget i manegen som är så mycket goare än vad det är ute just nu mjukade upp honom lite för han rörde sig bättre i slutet av passet. Men han var då svåratartad men sen kändes han fin.