Hursom så är "mina" grabbar riktiga goingar dock med lite vårkänslor.
Marksman har jag fortsatt att skritta mest med eftersom underlaget ute är som det är och jag vill rida rakt fram ute på honom som det är nu. Han har varit lite konstigt spänd vid ljumskarna och öm där, trodde första kvällen att det var kolik men är nog inte det utan hänger nog snarare ihop med lite mer intima delar, cirkulation njurar funderar jag på. Han känns dock fräch att rida så jag får se åt vilket håll det går.
Aramis fortsätter jag att rider och leker med, det känns som vi har kommit över det steget som vi tragglat med i december med ridningen, så himla skönt. Han är nu mer avspänd och stretchar och kommer genom överlinjen och går fram till bettet i en öppen form. Han är så underbar att rida på då för han får sånt gung i steget i traven och alla snedheter försvinner och han driver på jämt framåt och balansen i honom är underbar. LOVE <3
Känns så kul eftersom jag läser Philippe Karls bok som jag fick i julklapp och i hans utbildningssteg så är nummer ett fram till bettet med en given mun, jag tycker det är så skönt att få bekräftelse på att det jag söker är rätt och ord på det jag känner!
"Whether one is breaking-in or retraining a horse, one must always begin with stretching exercises" Commandant Jean Licard, citeras i Pilippe Karls bok The Art of Riding
Aramis efter ett ridpass som han gick så bra, undrar om han stretchar fortfarande eller om han bara är trött ;)
Roligt att läsa! Vad avslappnad han ser ut på bilden :)
SvaraRaderaTack vad gullig du är!
SvaraRaderaJag tycker Aramis har byggt om sig i kroppen på något sätt nu på senare tid, men kan inte sätta fingret på det. Han har slimmat till sig lite eller så... spännande att se hur det utvecklar sig ;)
Kram
sv: Ja, ponnytiden var verkligen rolig! Något man alltid kommer att minnas :)
SvaraRaderaHehe, ja Neppis syns där i ena hörnet och det ser ut som att du sitter och går igenom banan ;) Kram